Reflektion efter 1:a maj

Jag firade 1:a maj i Uppsala. Det var inget bra ställe att fira arbetarnas dag. Vänsterns och kd:s tåg var större. Den samlade arbetarrörelsen var bara trea.
Frågan måste ställas. Vill facken fira 1:a maj?
Var fanns plakaten för bättre löner, bättre arbetsmiljö, kortare arbetstid, bättre pensioner,bort med delade turer, heltid till alla. Det finns säkert massor av fackliga krav som borde tas fram 1:a maj
Där gick fackföreningsfolk med plakat om cykelvägar,barnomsorg och andra lokal politiska spörsmål. inget fel i dem ,men är det facken som ska ta fram dem.
Sveriges största fackförening hade inte ens en banderoll att samla sina medlemmar under. Vissa LO fack var väl inte ens där.
Ingen ordning vid avgång. Är man få måste man ordna leden så att tåget ser större ut. Det går, det har gjorts förut
Slagord genom megafoner samtidigt som orkestern spelade intenationalen. Vissa försökte sjung,Vissa försökte hänga med i slgorden som vi inte vissste i förväg vilka det skulle bli. Det finns kopitorer.
Väl framme vid Vaksalatorg var det bra ordnat med stånd och tält som skydd för vinden.Men de var tomma. Inte ens där fanns tydligen något intresse från facken att visa upp sig. I ett stånd såldes kaffe. tack för det.
Talen var föredömligt korta. Men det var många politiker.
Jag kanske låter gnällig,men jag tycker inte att 1:a maj ska förflackas.
Jag vet att det är få som vill ställa upp och arbeta den dagen, men varje facklig organisation bör nog ta sig en funderare vad man man vill med 1:a maj.
Jag kommer tillbaka nästa år med förhoppning om att det blir den stora dag det ska vara